Så här liten bit hade vi kvar upp till toppen jag och Hanna när vi fick lov att ge oss.
Vi som hade tänkt att göra en "Rocky" sträcka upp armarna och hoppa där uppe och skrika lite... men vi fick hasa ner på rumpan istället. jädrar vad brant det var... Om vi tyckte det var brant när vi skulle upp (vi klättrade bitvis på alla fyra) så var det ingenting mot hur det var på vägen ner. Det blev lite rump-kanande mellan varven.
Dagens ord: Det möjliga gör vi på en gång.. det omöjliga tar lite längre tid.
kram//Anette
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar